likeanyoneelse

Jag har alltid varit en tjej som tänkt mycket på hur jag borde vara och hur jag borde se ut.
Jag har alltid undrat varför mitt utseende inte duger och varför blond och smal är det ständiga idealet.
Jag är inte smal och framför allt inte smal, inte tjock heller utan lite lagom rund och go.
Enligt min åsikt så kan skönhet finnas i så många olika former, jag tycker att det är väldigt fint att vara kurvig,men samtidigt är det fint att vara smal. Jag kämpar själv för att aceptera mitt nyckelbenskorta röda hår,mina runda höfter och lite för tjocka mage. Men samtidigt kan jag finna flera saker på mitt utseende som jag tycker är riktigt fint, till exempel så älskar jag mina smilegropar,mina fräknar som kommer fram på sommaren och mina lagom tränade vader. Jag tycker att vi ska sluta jämföra oss med varandra och se det vackra på oss själva. Jag vet att det är svårt, jag har många gånger stått framför spegeln och gråtit för att jag är så ful.
Och en period så var mina små bröst det enda som existerade i min värld, dom ville aldrig växa. Men sen sa det poff och nu sitter dom där, vad var det att gråta för? Nu tyckker jag att det är tråkigt att jag inte kan ha min vackra axelbandslösa klänning som jag köpte för tre år sedan på grund av att mina bröst är för stora.
Det finns alltid något att klaga över!

Och till er som läst detta, om det är någon som gör det. Så vill jag att alla skriver minst en sak som ni tycker om med erat utseende:)!

Kram / Magda